Det är helt okej!
Fredag, redan! En hel arbetsvecka har gått och jag hann inte ens blinka… Hur är det möjligt?
Känns som om jag nyss satt hemma i soffan och hade fjärilar i magen inför min första dag på jobbet. Jag måste nästan ha tryckt på snabbspolningsknappen utan att veta om det, eller?
Jag kommer nog vara förvirrad ett tag till. Det kommer ta en stund inna jag hittar min plats och kommer till ro. Det kommer ta ett par veckor innan alla frågetecken klarnar upp, innan jag slutar gå på helspänn. Det kommer ta en stund innan jag kommer in i mina arbetsuppgifter, innan allt flyter på som jag tycker att det ska.
MEN, vet ni?
Det är HELT okej. Det får ta tid har jag insett. Att kräva något annat vore konstigt! Alla har en inkörningsperiod och den måste man få ha. Det har visserligen tagit mig en hel arbetsvecka att inse att det måste få ta tid, men det känns nu skönt att jag har kommit till den insikten…
Jag ser fram emot nästa vecka, redan. Jag har hamnat rätt! Först tänker jag dock ta tillvara på varje minut av den kommande helgen. Njuta, vila och bara vara.
Det ska bli fantastiskt skönt!
thoughtsofmybrain 